Kan bara skriva stora bokstäver

Vårt alfabet – detta vilket kallas detta latinska alternativt romerska – äger enstaka utdragen samt komplicerad bakgrund. detta oss oftast använder idag då oss skriver svenska härstammar ifrån numeriskt värde äldre alfabeten. Dessa plats romarnas capitalis, föregångarna mot våra versaler, samt Karl den stores karolingiska minuskler liksom ligger mot bas på grund av våra gemener.

Ur versalerna utvecklades senare vilket oss lite djärvt kunna kalla en tredjeplats alfabet: kapitäler.

Versaler

Versalerna existerar våra stora tecken. Inom kalligrafin kallas dem ibland majuskler. vid engelska kallas versalerna ofta uppercase. Orsaken lär existera för att då blytryckarna skördade typer på grund av sättning nedsänkt versalerna ofta inom den övre lådan tillsammans med typer, »the upper case«.

Det versala alfabetet härstammar ifrån romarnas alfabet.

Versalerna inom våra boktypsnitt existerar inom synnerhet inspirerade från capitalis monumentalis vilket användes på grund av inskriptioner vid flera byggnader inom romarriket.

Alla versaler existerar normalt ungefär lika höga (med undantag till Q samt J, såsom ofta kunna hänga ner beneath baslinjen). Inom typografin sker detta för att man använder H-höjd, höjden vid en versalt H, såsom ett måttenhet vid normal versalhöjd.

Läsbarhet

Text skriven tillsammans enbart versaler existerar betydligt svårare för att studera än skrivelse skriven tillsammans små tecken (se mer angående detta beneath Gemener nedan).

Längre texter bör inte någonsin tecknas tillsammans med enbart versaler. till mindre rubriker kunna detta dock artikel lämpligt. eftersom stora tecken drar mer uppmärksamhet mot sig än små därför existerar dem användbara till korta texter likt behöver synas väl.

För för att versal skrivelse bör bli därför läsbar vilket möjligt behöver den placeras glesare, spärras mer, än gemen skrivelse.

Skälet bör artikel för att varenda tecken måste synas därför klart såsom möjligt samt ej får flyta ihop tillsammans dem kringliggande bokstäverna.

Versaler samt rubriksättning

I enstaka sektion bokmanus liksom jag får existerar rubrikerna skrivna tillsammans enbart versaler. till ett boktypograf existerar detta ofta mer praktiskt ifall rubrikerna inom stället existerar skrivna versalgement, detta önskar yttra tillsammans mestadels gemener, samt stora tecken endast var man skulle förvänta sig detta inom vanlig skrivelse.

Skälen existerar flera:

Adobe Indesign är kapabel ange inom sina styckeformat för att stycken ständigt bör bestå från versala tecken. Ifall man ställer in detta inom rubrikformaten sålunda behöver författare samt redaktörer ej komma minnas för att nedteckna in rubrikerna vid detta viset, samt risken till inkonsekvenser minskar.
Ifall redaktören plötsligt bestämmer sig till för att versala rubriker ej existerar lämpliga räcker detta tillsammans med för att ändra enstaka inställning inom rubrikformatet på grund av för att utföra samtliga rubriker versalgemena.

angående texten existerar inskriven tillsammans med versaler behöver man vandra igenom samtliga rubriker samt ändra dem mot korrekt utseende.
Indesign kunna generera texter såsom pagina samt innehållsförteckningar baserade vid ord inom specifika format. Ifall man ej önskar äga enbart versaler inom dessa fall existerar detta betydligt smidigare angående texten existerar inskriven versalgement, på grund av då blir detta korrekt ifrån start inom genererad text.

Gemener

Gemener existerar dem små bokstäverna inom alfabetet.

Inom kalligrafin kallas dem ibland minuskler. vid engelska kallas dem ofta lowercase, eftersom gemenernas blytyper inom regel nedsänkt inom den nedre lådan, »the lower case«, hos blytryckarna.

Det gemena alfabetet utvecklades ur den karolingiska minuskeln, den handstil vilket började användas från skrivarna beneath Karl den store (742–814).

Den karolingiska minuskeln plats inom sin tur ett förenkling samt renodling från dem flera handstilar liksom uppstått efter romarrikets fall vid 400-talet.

Gemener besitter inom stora drag tre olika tänkbara höjdlägen:

De är kapabel hålla sig (i princip) mellan baslinjen samt x-höjden: aceimnorsuvwxz.
De förmå sticka upp ovanför x-höjden: bdfhkl.
De är kapabel hänga ner beneath baslinjen: gjpq.

(I detta utökade latinska alfabetet finns indikator liksom både hänger ned beneath baslinjen samt sticker upp ovanför x-höjden, exempelvis den isländska bokstaven þ.)

Läsbarhet

Text skriven tillsammans gemener existerar enklare för att studera än ord skriven tillsammans versaler.

Skälet lär artikel för att mening skrivna tillsammans med gemener bildar ordbilder, distinkta former liksom läsaren kunna tolka liksom ett avdelning inom stället till för att behöva tolka varenda enskild tecken. (Modern undersökning tyder vid för att denna detaljer existerar något förenklad, samt vad såsom egentligen pågår existerar mera komplext.)

För för att ordbilderna bör behärska läsas behöver bokstäverna tecknas sålunda tätt för att dem kunna tolkas såsom enstaka avdelning.

Därför bör man ej blockera eller hindra gemena tecken alltför många. Avståndet mellan mening måste ständigt artikel märkbart större än avståndet mellan bokstäverna inom ordet.

Kapitäler

Kapitäler existerar tecken likt ser ut likt versaler, dock äger ungefär identisk höjd likt gemena x. dem äger några vanliga användningsområden:

För förkortningar, romerska anförande, alternativt andra mening likt annars skulle tecknas tillsammans med versaler, exempelvis CIA, XVIII, PANG.

då dessa skrivs tillsammans med kapitäler smälter dem förbättrad in inom texten, samt drar ej uppmärksamheten mot sig inom onödan.
Som introduktion inom skrivelse, på grund av för att märka ett kapitelstart alternativt en nytt avsnitt.
För vissa rubriknivåer, ofta underrubriker.

Kapitälerna verkar äga uppstått vid 1500-talet, samt tycks redan då äga använts ungefär såsom dem används nu: på grund av för att framhäva ord, dock ej således många liksom man skulle utföra tillsammans med versaler.

Förvirrande nog kallas kapitäler vid engelska på grund av small caps/capitals, medan versaler kunna benämnas capitals/capital letters. termen »kapitäl« härstammar ifrån enstaka latinsk diminutiv capitellum »litet huvud«, besläktat tillsammans med caput »huvud« samt capitalis »framstående« såsom existerar roten mot dem engelska termerna.

Kapitäler brukar sägas artikel lika stora liksom gemena tecken, dock inom själva verket existerar dem ofta ett aning större.

angående dem verkligen fanns lika höga vilket gemena x skulle dem antagligen upplevas liksom mindre då dem mestadels besitter raka ovansidor, medan gemenerna mestadels besitter välvda.

I ordbehandlare vilket Microsoft Word finns detta inställningar på grund av för att formatera tillsammans med kapitäl stil.

flera typsnitt såsom följer tillsammans med datorerna besitter dock inga kapitäler inbyggda, samt därför använder ordbehandlarna ofta förminskade versaler inom stället.

Men kapitäler existerar ej likadana såsom krympta versaler. Krympta versaler existerar inom regel smalare än kapitäler, samt dem får smalare linjebredd. då dessa krympta versaler används tillsammans tillsammans med gemener samt vanliga versaler ser dem ofta tunna samt spröda ut.

Om man ej besitter autentisk kapitäler för att tillgå dock ändå önskar äga lite diskretare versaler, existerar en alternativ för att bara krympa dem lite grann.

Versaler inom omkring 85–90 % storlek existerar redan mindre uppmärksamhetskrävande än fullstora versaler, dock dem besitter kvar tillräcklig linjetjocklek till för att ej titta bräckliga ut.

Slutsats

De tre vanligaste varianterna vid bokstäverna såsom finns inom vårt skriftsystem äger uppstått ur flera olika tidigare alfabeten. detta återspeglas inom hur varianterna används inom boktypografi.

till dem vilket vet hur man använder dem erbjuder dem kraftfulla verktyg på grund av för att producera intressant, varierad samt lättläst typografi. Allra bäst fungerar versaler, gemener samt kapitäler tillsammans då boktypografen besitter dragit nytta från samtliga deras styrkor samt svagheter till för att betona, framhäva samt förklara.