Vilken tis går nattbussarna helsingborg
Helsingborgs stadstrafik
Helsingborgs stadstrafik består numera endast från en stadsbussnät såsom sedan 2005 drivs från Skånetrafiken, ursprunglig genom bussföretaget Arriva, ifrån 2013 mot sommaren 2019 från Nobina samt sedan åter från Arriva (sedan 2022 VR Sverige).
Juni 2019 byttes dem gamla bussarna ut mot nya moderna fordon för kollektivtrafik, samt en antal begagnade fordon för kollektivtrafik ifrån Halmstad. Fram mot Skånetrafikens övertagande drevs lokaltrafiken från kommunen beneath namnet Helsingborgstrafiken. Trafiken utfördes från Swebus.
Tidigare fanns även spårvagnar inom staden, dock dessa lades ner inom samt tillsammans högertrafikomläggningen 1967.
Planer finns för att åter införa spårvagnstrafik.[1]
Verksamhet
[redigera | redigera wikitext]Huvudman till stadstrafiken inom Helsingborg existerar sedan 1997 Skånetrafiken samt drevs ifrån starten 2005 från trafikbolaget Arriva samt ifrån 2013 mot 2019 från Nobina, dock övertog Arriva åter trafiken mot sommaren 2019. helsingborgs samhälle, Skånetrafiken samt Arriva ingick 2004 en avtal kallat "Bussvision 2014", vars avsikt existerar för att ett fåtal fler för att åka kollektivt genom för att öka turtätheten, utveckla busshållplatserna, producera särskilda körfält på grund av fordon för kollektivtrafik alternativt bussgator samt ge bussarna prioritet nära stoppljus inom högtrafikerade korsningar.
Målet existerar för att fördubbla antalet resande mot 15,2 miljoner kalenderår 2014 samt på det sättet utveckla miljön samt luftkvaliteten inom centrum.
Traditionellt sett äger fordonen inom helsingborgs stadstrafik haft azurblå färgsättning, vilket plats den färg vilket spårvagnarna ägde då dem gick inom staden. beneath 1990-talet plats bussarna vita tillsammans med ett blåröd kant längs sidan (Swebus-lackerade).
Runt millennieskiftet bytte man dock åter mot enstaka azurblå färg vid bussarna, dock tillsammans med ett mer blå färg som är mörk ton, tillsammans med en utsnitt från stadsvapnet inom vitt vid bussarnas bakre sektion. då Skånetrafiken tog ovan driften den 12 juni 2005 byttes varenda fordon för kollektivtrafik ut mot gröna fordon för kollektivtrafik, vilket bör symbolisera för att bussarna kör vid miljövänligt bränsle, dock detta existerar även den traditionell egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser vid Malmös stadstrafik – gröna vilket inom parkerna inom "Parkernas stad".
Linjenät
[redigera | redigera wikitext]Huvudlinjer
[redigera | redigera wikitext](Linjekartan existerar planerad för att ändras ifrån juni 2025. Linjenummerna 3 samt 6 kommer för att försvinna, medan linjenummerna 5 samt 9 återinförs. Bussarnas körvägar samt destinationer kommer likaså för att ändras.
Den nya HelsingborgsExpressen 2 kommer för att börja trafikera helsingborgs gator tillsammans sträckningen Kungshult - Maria hållplats - Helsingborg C - Elineberg - Östra Ramlösa.[2])[3]
Övriga linjer
[redigera | redigera wikitext]Regionbussar inom Helsingborg
[redigera | redigera wikitext]Förutom helsingborgs stadsbussar finns detta även en flertal regionbusslinjer såsom förbinder Helsingborg tillsammans något som ligger nära eller är i närheten kommuner, dock detta finns även ett sektion linjer likt enbart går inom kommunen mot tätorter utanför stadskärnan, vilket mot modell linje 219 mot Rydebäck samt linje 297 mot Bårslöv.
Sedan finns detta ytterligare tre linjer såsom går inom helsingborgs samhälle, fast utan för att passera helsingborgs bebott område. Dessa linjer existerar 224, 225 samt 260. Majoriteten från regionbusslinjerna körs från Nobina tillsammans undantag på grund av SkE 10, 506 samt 520 vilka körs från Bergkvarabuss.
| Linje | Linjesträckning |
| 10 | SkåneExpressen Helsingborg C - Örkelljunga |
| 11 | SkåneExpressen Helsingborg C - Höganäs (tidigare linje 221) |
| 218 | Helsingborg C - Landskrona |
| 219 | Helsingborg C - Rydebäck |
| 220 | Helsingborg C - Viken - Höganäs |
| 224 | Helsingborg Mariastaden - Hjälmshult - Jonstorp - Höganäs |
| 225 | Höganäs - Jonstorp - Ängelholm |
| 250 | Helsingborg C - Bjuv - Billesholm - Ekeby |
| 251 | Helsingborg C - Påarp - Mörarp - Bjuv - Billesholm (Endast nattrafik) |
| 260 | Ekeby - Tågarp - Landskrona |
| 297 | Helsingborg C - Bårslöv |
| 298 | Direktbuss Helsingborg C - Ekeby |
| 299 | Helsingborg C - Bårslöv - Gantofta - Vallåkra |
| 506 | Helsingborg C - Väla - Ängelholm |
| 520 | Helsingborg C - Hyllinge - Åstorp |
Pågatåg inom Helsingborg
[redigera | redigera wikitext]Pågatågen äger tre stopp inom helsingborgs bebott område, förutom centralstationen var pågatågen även stannar ovanför mark vid Spår 6 samt 7 nära Campus finns dessutom stationerna Maria samt Ramlösa.
Inom helsingborgs samhälle finns även stopp inom Ödåkra, Kattarp, Påarp, Mörarp, Rydebäck, Gantofta samt Vallåkra.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Decauvillen
[redigera | redigera wikitext]På slutet från 1800-talet ägde Helsingborg expanderat sålunda många, för att detta uppstått behov från ordnad kollektivtrafik. Tidigare dem flesta delarna från staden kunnat nås mot fots, dock då områdena inom Raus socken samt Pålstorp söder angående staden byggdes ut, insåg ägarna mot dessa marker, konsulerna Nils Persson samt August Sylvan, för att förbättrade kommunikationer krävdes.
ifrån 1870-talets start ägde sträckan mellan Helsingborg samt platsnamn trafikerats från hästomnibussar tillsammans med begränsad kapacitet, samt därför anlades ett smalspårig järnväg, Helsingborg–Råå–Ramlösa Järnväg, även benämnd "Lilla Spöket" alternativt "Decauvillen", vid sträckan Helsingborg-Råå-Ramlösa 1891. Denna utökades senare tillsammans stickspår mot Kopparverket samt platsnamn mekaniska verkstad.
kalenderår 1906 breddades banan mot normalspår samt elektrifierades.
Spårvägen
[redigera | redigera wikitext]- Huvudartikel: Hälsingborgs stads spårvägar
År 1899 lades en förslag angående för att utreda om ett elektrisk spårväg skulle behärska anläggas inom staden. 1902 antogs förslaget från fullmäktige samt man fastslog dem inledande numeriskt värde linjernas sträckning.
Linje 1 skulle vandra ifrån ungefär var S:t Jörgens ställe för tillfället ligger, längs Drottning- samt Järnvägsgatorna på grund av för att sedan svänga österut längs Trädgårdsgatan samt sedan söderut längs gata fram mot den ställe var denna korsas från järnvägen mot Ramlösa, ungefär var brandstationen för tillfället ligger.
Linje 2 drogs ifrån korsningen från Drottninggatan samt Tågagatan på grund av för att sedan följa identisk sträckning likt linje 1 fram mot den sålunda kallade "Knutpunkten", belägen var gatorna Trädgårdsgatan, Bergaliden, Södra Storgatan samt adress träffas. denna plats fortsatte linje 2 österut upp på grund av Bergaliden till för att avsluta nära S:t Pedersgatan.
Anläggningsarbetena gick snabbt samt transport kunde öppnas inom period mot industri- samt slöjdutställningen den 10 juni 1903. Därmed blev Helsingborg den tredjeplats staden inom riket för att ett fåtal elektrifierade spårvägar efter huvudstaden (1901) samt götet (1902). tid 1921 byggde man ut tillsammans ett linje ifrån S:t Jörgens område österut längs Hälsovägen, vilket sedan svängde norrut nära Kopparmölleplatsen samt följde Pålsjögatan ut mot Pålsjö kyrkogård.
Året efter förlängdes linje 2 norrut längs Drottninggatan till för att avsluta nära Pålsjö liten flod. tid 1924 tog spårvagn ovan driften från Decauvillen samt identisk tid byggdes huvudlinjen ut mot dubbelspår samtidigt såsom man byggde ut tillsammans med ett linje mot efternamn Park. Därmed ägde linjenätet nått sin största utsträckning.
ifrån 50-talet kortades flera från linjerna ner samt inom samt tillsammans högertrafikomläggningen 1967 lades kurera linjenätet ner då man ansåg för att ombyggnaderna skulle bli alltför kostsam. transport ersattes istället från fordon för kollektivtrafik.
Busstrafik
[redigera | redigera wikitext]Den inledande kommunala busslinjen startades 1928 samt gick ifrån Sundstorget mot Kalmargatan inom stadsdelen Husensjö.
Länge fanns denna den enda reguljära busslinjen, dock vid 1930-talet kompletterades spårvägsnätet tillsammans busslinjer. Efter andra världskriget byggdes bussförbindelserna ut inom allt högre grad, vilket ledde mot minskad spårvägstrafik. nära spårvägstrafikens upphörande 1967 ändrade Hälsingborgs stads spårvägar namn mot Hälsingborgs Trafikverk (från 1971 Helsingborgs Trafikverk), vilket den 1 januari 1987 ändrades mot Helsingborgs Lokaltrafik.
Hösten 1990 tillsatte helsingborgs kommunens beslutande organ ledamöter mot numeriskt värde styrelser, dels en renodlat kommunalt trafikföretag, dels enstaka förvaltning till förberedelse, upphandling samt reklam från kollektivtrafiken. Den nya organisationen trädde inom kraft den 1 januari 1991, då Trafikstyrelsen tillsammans förvaltningen Trafikkontoret, inom marknadsföringssammanhang kallat Helsingborgstrafiken, samt en kommunalt trafikföretag tillsammans namnet Helsingborgsbuss AB inrättades.
Våren 1992 lades stadstrafiken ut vid anbud samt inom konkurrens tillsammans med bland andra nämnda kommunala bolag samt AB Linjebuss blev detta Swebus likt lade detta lägsta anbudet samt fick överta trafiken ifrån den 1 juli 1992 samt sex tid vidare, dock kom för att behålla denna fram mot 2005. Avtalet innebar för att Swebus köpte Helsingborgsbuss AB tillsammans med huvuddelen från personalen, fordonen samt all kvarteret Triangeln.
Swebus kom även för att ansvara på grund av både förberedelse, reklam samt mot viss sektion från biljettpriserna till stadstrafiken efter för att trafikkontoret Helsingborgstrafiken något senare avvecklats.
Först kördes trafiken vid en vanligt bruttoavtal, dock beneath 1995 omvandlades avtalet inledningsvis mot en incitamentsavtal samt 1997 mot en nettoavtal.
då den nya till Skåne gemensamma huvudmannen bildades 1997, valde helsingborgs samhälle för att lämna ovan trafikhuvudmannaskapet mot Skånetrafiken. Nettoavtalet till trafiken övergick då mot Skånetrafiken för att förvalta. beneath 2004 upphandlades stadstrafiken igen tillsammans med trafikstart sommaren 2005. Vinnande bussbolag denna gången plats Arriva.
helsingborgs samhälle, Skånetrafiken samt Arriva besitter en trepartsavtal tillsammans med incitament, dock Skånetrafiken besitter återtagit dem uppdragen gällande strategisk trafikplanering, reklam samt biljettpriser.
Nettoavtalet inom Helsingborg fanns detta inledande från sitt stöt inom landet, samt äger fått enstaka sektion person som följer efter någon annan.
Avtalsformen existerar dock mer komplicerad än vanliga bruttoavtal vilket ställer andra krav både vid tjänsteleverantör dock framförallt vid beställaren. Nettoavtal äger demonstrerat sig fungera utmärkt på grund av för att öka resandet samt sköta trafiken effektivt utifrån ett given ram. önskar man öka resandet kraftigt behövs dock utbudsökningar, vilket man inom sålunda fall måste äga tagit höjd till inom avtalet.
Spårvägsplaner
[redigera | redigera wikitext]I samarbete tillsammans Skånetrafiken pågår förberedelse till spårväg inom både malm, skogsdunge samt Helsingborg. tid 2010 uttalades ett mål ifall för att mot 2018 alternativt 2020 skulle dem inledande linjerna inom Helsingborg behärska existera vid plats,[4][5] dock inom månad 2022 finns ej någon spårväg inom Helsingborg.
en antal spårvägslinjer planeras dock inom staden. detta finns även planer vid ett regional spårväg via Mariastaden mot Höganäs. tid 2013 blev enstaka preliminärstudie ljus på grund av stadsspårvägarna[6] dock ingen detaljplanering alternativt beslut angående byggstart besitter gjorts. Den inledande sträcka föreslås artikel centrum-Väla.[7] Sedan föreslås Stattena-Höganäs samt slutligen centrum-Ättekulla tillsammans med kvist mot Ramlösa.[7] Beslutet ifall byggstart besitter ej fattats ännu 2018 utan avvaktar vid finansiering.
detta finns även politiskt motstånd. Däremot äger skogsdunge redan fått spårväg Ess-Lund huvud.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Johannesson, Gösta (1980). Helsingborg : tätort inom 900 år. Stockholm: AWE/Geber. ISBN 91-20-06249-4
- Ranby, Henrik (2005).
Helsingborgs bakgrund, sektion VII:3 : Stadsbild, stadsplanering samt arkitektur. helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1971. Helsingborg: helsingborgs ort, ISBN 91-631-6844-8
- Rigstam, Ulf (1993). I fäders spår..., ISBN 91-630-1765-2