Vad är klassificeringen av pinus

(1) (Pinussylvestris) art inom släktet tallar tillsammans med utbredning inom framför allt norra Asien samt Skandinavien samt centrala delarna från västra Europa. Den existerar en frosthärdigt pionjärträd, såsom existerar rakstammigt samt besitter många utmärkt förmåga för att forma enskiktade bestånd.

Brandtåligheten existerar massiv samt utan brand trängs den sakta försvunnen ifrån dem flesta markerna eftersom den ej förmå föryngra sig naturligt inom längden utan den utglesning liksom kommer efter medelkraftiga bränder. likt maximalt förmå man titta spår efter 17 bränder vid tallstubbar. Naturligt växer den främst vid magra ståndorter vid ej allt på grund av höga höjder samt lämpar sig på grund av trakthyggesbruk samt extensiv skötsel.

Trädet blir oftast 20–30 m högt samt förmå bli omkring 800 tid gammalt. Tall finns inom bota land, samt man kunna urskilja numeriskt värde varieteter, alternativt snarare kliner – låglandstall (P. sylvestrisvar. septentrionalis) samt fjälltall (P. sylvestrisvar. lapponica) tillsammans med skillnader främst inom andel skorp- samt glansbark samt vissa kotteskillnader.

Mellanformer förekommer inom norra Bergslagen samt södra Norrland.
Barren sitter numeriskt värde samt numeriskt värde samt existerar blå- mot grågröna, längd 3–6 cm. inom ungdomen äger tallen många strikt grenfördelning tillsammans 5 kransknoppar. Äldre tallar förändras dock mot mer diffus förgrening. Unga stammar existerar typiskt rödgula medan äldre växt nedtill besitter skorpbark, vilken bildar en gott brandskydd, samt upptill ett gulaktig glansbark.

Tall blommar inom maj–juni. Kottarna blir 3–8 cm långa, koniska samt ljusbruna.
Tall förmå kultiveras inom kurera landet dock hävdar sig bäst vid torr mark likt existerar medelgod alternativt svagare samt från medelgrov alternativt grov textur. Den lämpar sig även vid frisk, medelgod samt finjordsrik mark. Produktion vid god mark tillvaratar ej tallens virkesegenskaper.
Arten existerar Sveriges näst vanligaste trädslag efter granen – 37,7 % från virkesförrådet vid skogsmark inom landet utgörs från tall.

Volymen uppgår mot drygt 1,1 miljarder m3sk. Tallen existerar vanligast förekommande inom norra Norrland var 49,1 % från virkesförrådet utgörs från tall. inom Götaland existerar motsvarande andel 28,8 %. från den årliga totala tillväxten vid omkring 110 miljoner m3sk svarar tallen på grund av 38 miljoner m3sk.
Plantering inom gängse sårskydd ger nedsänkt kvistkvalitet p.g.a.

otillräcklig kvistrensing. Naturlig föryngring, stamkvistning alternativt trängselverkan ifrån andra trädslag förmå däremot gynna kvalitetsutvecklingen. Tall får allmänt sämre standard inom södra landet samt vid goda boniteter. Inhemska tallprovenienser vilket förflyttas söderut enstaka alternativt numeriskt värde breddgrader existerar inom regel överlägsna plats härkomst inom produktion tackar vare förbättrad härdighet.

Flyttas proveniensen mer än numeriskt värde grader söderut resulterar detta inom överhärdighet tillsammans med alltför nedsänkt produktion. inom kärva klimatlägen inom norra land existerar resurser vid härdigt tallfrö begränsat då detta var ej finns ämne för att sydförflytta. Gran alternativt contortatall förmå existera lämpligare odlingsmaterial inom dessa lägen.

Nordförflyttning respektive förflyttning mot högre höjd från inhemska tallprovenienser inverkar negativt vid härdigheten, samt får ej göras inom norra land. inom södra landet påverkar ej nordförflyttning härdigheten inom märkvärd omfattning. Trädslagsrena tallbestånd såsom existerar täta noga för att ge virke tillsammans upphöjd sågtimmerkvalitet blir orimligt kostsam för att anlägga genom odling.

Då existerar naturlig föryngring alternativt sådd förbättrad alternativ.
Naturlig föryngring från tall bör endast tillämpas inom områden var temperatursumman normalt överstiger 1 000 dygnsgrader. Orsaken existerar för att kvantiteten plantdel tillsammans med upphöjd grobarhet (> 90 %) bör artikel tillräcklig. inom södra landet existerar grobarheten nästan ständigt tillräckligt utmärkt.

Naturlig föryngring från tall existerar lämplig vid dem flesta torra marker samt vid friska marker från blåbärsristyp alternativt mindre näringsrika vegetationstyper såsom lingonris-, kråkbärsris- samt lavtyper. enstaka från dem viktigaste faktorerna till för att naturlig föryngring bör lyckas existerar för att fröträden ej vindfälls. angående beståndet ej existerar välgallrat bör man gallra mot c:a 400 st/ha (c:a 5 m förband) 5–10 tid innan föryngringen inleds.

Genom för att spara ett skyddszon vid minimalt 10 meter runt beståndet är kapabel oftast stormskaderisken reduceras. Normalt rekommenderas 50–150 fröträd per hektar någorlunda jämnt förfördelade ovan föryngringsarealen. detta högre stamantalet gäller till bestånd tillsammans med högre ståndortsindex (> T24) samt vid frostlänta lokaler. Även fröträdens storlek påverkar antalet fröträd såsom bör lämnas – större träd producerar fler frön.

Man bör eftersträva enstaka grundyta vid mellan 5 samt 10 m2 per hektar. Naturlig föryngring utan markberedning ger oftast uselt effekt vid friska marker. liksom schablon rekommenderas för att markbereda tredjeplats hösten efter föryngringsavverkningen. Motivet existerar för att kottantalet inom fröträden ofta existerar lågt dem närmaste numeriskt värde år efter föryngringsavverkningen, på grund av för att sedan öka kraftigt fr o m tredjeplats året.

vid bördiga marker finns fara till massiv gräskonkurrens. dem bör därför angående möjligt markberedas redan inledande hösten efter föryngringsavverkningen. Detta förutsätter dock för att man besitter inventerat kottantalet samt funnit detta existera tillräckligt högt (> 300 per träd). eftersom fröträden sprider sina frön beneath april–juni existerar detta lämpligt för att markbereda vid hösten alternativt tidigt vid våren före fröfallet.

Orsaken existerar för att mineraljorden bör plats således lucker samt ”färsk” såsom möjligt nära fröfallet
Plantering från tall bör utföras tillsammans med täckrotsplantor vår alternativt höst. Barrotsplantor bör ej planteras vid hösten. odling från tall existerar lämplig vid dem flesta tallmarker samt fordrar vanligen markberedning.

odling från tall utförs efter avverkning samt hyggesrensning. Normalt bör varken skärm alternativt underväxt lämnas p.g.a. tallens pionjäregenskaper.
Ungskogsröjning sker vanligen tillsammans med sikte vid för att erhålla god standard vid huvudstammarna. planerad tall äger svårt för att nå upphöjd standard tillsammans vanliga mönster för plantering, utom då andra trädslag kunna blandas in.

nära ingrepp då tallen existerar 2–3 m upphöjd måste kvarlämnat löv existera minimalt 1 m mindre, samt röjningen måste normalt återkomma. Upp mot 20 % inblandning från vårtbjörk reducerar ej tallens produktion. nära kraftigt lövuppslag lövröjs beståndet innan tallen existerar 1 m upphöjd. inom sådder samt naturliga föryngringar tillsammans kvalitetsförutsättningar genomförs kvalitetsröjning.
Gallring inom trädslagsrena bestånd bestäms enklast tillsammans Skogsstyrelsens gallringsmallar.

Gallringsformen existerar vanligen fri gallring samt gallringsstyrkan mindre än 50 % eftersom tillväxtförluster inträder omgående samt växer inom stort sett linjärt tillsammans gallringsstyrkan upp mot 50 %, dock däröver ökar den avsevärt. Gallringsstyrkan till tall bör ligga ner beneath c:a 35 % till för att undvika alltför stora tillväxtförluster. Normalt gallras bestånd 1–4 gånger, detta högre antalet vid dem godaste markerna.

inledande gallring sker nära 20–40 kalenderår inom brösthöjd (10–15 m höjd), den lägre åldern nära upphöjd bonitet alternativt högt stamantal, samt definitivt angående huvudstammarnas kronandel understiger 50 %.
Stamkvistning utförs sålunda för att stammen kvistas 4–5 m upp längs stammen nära c:a 8 cm brösthöjdsdiameter (c:a 10 m höjd), dock grönkronan minskas inte någonsin tillsammans mer än ett tredjedel från dess längd.

Stamkvistning inom numeriskt värde steg ger bästa kvalitetsresultat. inom inledande steget kvistas stammen då den blivit c:a 8 cm inom brösthöjd (5–6 m höjd) c:a 3 m upp längs stammen. inom andra steget kvistas stammen då den blivit c:a 12 cm inom brösthöjd (c:a 10 m höjd) mot c:a 5 m. Grönkronan skall inte någonsin minskas tillsammans med mer än ett tredjedel inom varenda steg på grund av för att undvika tillväxtförluster.

Även angående tall äger upphöjd motståndskraft mot röta finns ändå fara på grund av skada, inom inledande grabb från barrträdskräfta likt angriper huvudsakligen beneath hösten. Kvistningen utförs maj–augusti till minsta skaderisk.
Tall angrips hårt från snytbagge, märgborre, knäckesjuka, törskatterost, tallskytte samt snöskytte.

Älgbetning kunna anta förödande proportioner.
Produktionen uppgår mot 3–10 m3sk/ha samt kalenderår (omloppstid 80–120 år). Volymproduktionen existerar förbättrad än granens vid svag mark, likartad vid medelgod mark samt sämre vid god mark. Förädlingsverksamheten besitter gjort för att dagens plantmaterial ger enstaka tillväxt likt existerar betydligt högre än detta bästa proveniensfröet ger samt ännu högre än lokalt, självsått plantdel.

Dagens fröplantager ger enstaka tillväxt vilket existerar 10–15 % högre än detta bästa proveniensfröet samt ännu högre än lokalt, självsått plantdel. Ännu förbättrad plantdel existerar för att förväntas ifrån frö∙plantager vilket idag existerar beneath anläggning. till tall finns tyvärr ännu inga operativ metoder för att genom livsprocess förökning ytterligare höja avkastningen.
Veden besitter kraftigt rödbrun kärna samt ett gulvit splint samt existerar relativt rötfast.

inom dygn används den flitigt mot såväl träkonstruktioner samt snickerier liksom mot massatillverkning inom sulfatprocesser. utdragen fiber samt god styrka fullfölja den lämplig till kraftpappersproduktion. Splintveden går för att impregnera på grund av förbättrad beständighet hos virke såsom existerar avsett för att användas utomhus.
– (2) (Pinus), släkte tillsammans drygt 90 arter ständigt gröna barrträd.

Förekommer inom därför gott likt samtliga skogsområden vid norra halvklotet. vid södra halvklotet finns bara enstaka tallart, Pinusmerkusii, vilket når ner mot norra Sumatra. Tallar utgör detta viktigaste barrträdslaget såväl tillsammans med avseende vid utbredningsområde samt artantal såsom finansiell innebörd. Växtsättet varierar ifrån krypande buskar mot 75–80 m höga träd.

Arterna existerar ofta brandanpassade pionjärträd. dem flesta arterna existerar många fördragsamma samt förmå växa vid dem flesta mark. dem äger långskott samt kortskott, dock ej vid groddplantorna. Endast kortskotten små frukter från växter barr. Normalt existerar tallarna två-, tre- alternativt fembarriga. Barren existerar hos vissa arter stickiga, hos andra mjuka.

Arterna existerar sambyggare. Hanblommorna sitter oftast runt dem nya skottens bas samt honblommorna runt spetsen vid identisk ny tillväxt. dem kunna även sitta inom ett krans beneath spetsen. Kottarna mognar hos flertalet arter efter numeriskt värde kalenderår. Veden existerar rik vid kåda samt virket besitter många mångsidig användning, både på grund av massaproduktion samt mot sågad existera.

Flera arter ger bl.a. terpentin, harts samt folkmediciner. Vissa besitter ätliga frön. Några vanliga arter existerar bergtall, (P. mugo), gultall (P. ponderosa), contortatall (P. contorta), svarttall (P. nigra), cembratall (P. cembra), radiatatall (P. radiata) samt den svenska tallen (P.

sylvestris).

Källa: Skogsencyklopedin, publicerad från Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), huvudstaden tid 2000. Redaktör: Michael Håkansson. vid webbplatsen kunna tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler