Hur en vanlig celldelning går till
Celldelning
Celldelning alternativt cytokines existerar den process liksom ligger mot bas till samtliga levande organismersförökning. nära vanlig celldelning omvandlas ett fängelse mot numeriskt värde celler samt nära meios omvandlas ett fängelse mot fyra dotterceller.
Man brukar skilja vid tre huvudtyper från celldelning:
- Binär fission, vilket existerar celldelning hos prokaryoter.
- Mitos existerar den vanliga celldelningen hos eukaryoter.
- Meios (reduktionsdelning) sker då könsceller bör bildas hos eukaryoter.[1]
Mitos
[redigera | redigera wikitext]är celldelning hos ett diploid fängelse var dottercellerna även blir diploida.
enstaka diploid fängelse innehåller numeriskt värde kompletta uppsättningar från kromosomer. Könsceller existerar däremot haploida, dem äger bara enstaka fullständig uppsättning från kromosomer, därför genomgår dem ej mitos.[1] Mitosen består från sex faser - profas, prometafas, metafas, anafas, telofas samt cytokinesi.
Profas existerar den inledande fasen samt innebär för att kromatinet kondenseras inom kärnan samt bildar kromosomer, kromatinet sammanpackas alltså tillräckligt många för att kromosomerna klart framträder.
detta sker även enstaka fördubbling från centrosomen utanför kärnan inom cytoplasman. Dessa sammankopplar sig mot mikrotubuli samt rör sig sedan mot plats sin cellpol.[2]
Prometafas existerar den andra fasen samt existerar många snabb.[3] Den inleds tillsammans med för att kärnans membran löses upp sålunda för att mikrotubulin såsom existerar sammankopplat tillsammans med centrosomerna är kapabel ta sig in inom kärnområdet samt binda mot delningskromosomernas centromerer.[1][2][3]
Metafas existerar den tredjeplats fasen.
inom detta skedet existerar delningskromosomerna liksom maximalt veckade.[1] Delningskromosomerna radar upp sig inom cellens mittplan mitt emellan cellpolerna. Delningskromosomerna förbinder mot båda centrosomerna likt sitter nära bägge cellpolerna. Detta genom för att mikrotubuli ifrån den en centrosomen binder mot den en systerkromatiden samt mikrotubuli ifrån den andra centrosomen binder mot den andra systerkromatiden.
för att systerkromatiderna inom delningskromosomen binder mot varsin centrosom innebär ett garanti för att systerkromatiderna går åt varsitt håll nära delningen.[2]
Anafas existerar den fjärde fasen. Denna inleds tillsammans för att systerkromatiderna, vilket besitter varit sammanbundna inom centromererna samt bildat ett delningskromosom, skiljs ifrån varandra.[1][2] Anafas promting komplex alternativt APC aktiverar en proteas.
Detta enzym bryter inom sin tur ner kohesin.[2] Kohesin existerar en protein liksom håller samman systerkromatiderna, då detta bryts ner delas delningskromosomen.[4] Därefter rör systerkromatiderna sig mot varsin cellpol. Detta sker eftersom mikrotubulin depolymeseras samt utför mikrotubilitrådarna kortare.[2]
Telofasen existerar den femte fasen samt inleds då kromosomerna besitter nått cellpolerna.[1] Kärnmembranet återbildas runt systerkromatiderna nära varenda cellpol sålunda för att numeriskt värde likadana dotterkärnor skapas.
Kromosomerna vecklas ut igen därför för att dem är kapabel avläsas.[1][2]
Cytokinesi existerar den sjätte samt sista processen inom mitosen. Cytoplasman delas upp tillsammans hjälp från enstaka kontraktil fingerprydnad liksom bildas vid cellmembranet. Denna kontraherar därför för att cellen delas samt försvinner sedan efter för att celldelningen skett.[2]
Meios
[redigera | redigera wikitext]Meios alternativt reduktionsdelning existerar den celldelning liksom sker då könsceller bör bildas.
Dessa celler existerar haploida vilket betyder för att dem bara äger enstaka fullständig kromosomuppsättning, alltså hälften sålunda flera ifall dem somatiska (vanliga) cellerna har.[1] Meiosen är kapabel delas upp inom numeriskt värde delar: meios inom samt meios II.[1][5]
Profas I existerar den inledande fasen samt existerar enstaka utdragen process likt är kapabel delas upp inom fem delfaser: leptoten, zygoten, pachyten, diploten samt diakines.[5] inom profas inom kondenseras kromatinet samt bildar delningskromosomer.
dem motsvarande delningskromosomerna, alltså dem delningskromosomer liksom liknar varandra, lägger sig nära varandra samt hålls kvar var. ett delningskromosom kommer ifrån mamman samt den andra ifrån pappan. en utbyte från kromosommaterial ske.[1][5] Överkorsning, vilket detta heter, ger upphov mot biologisk diversitet eftersom den skapar nya kombinationer från arvsanlag.[6] detta sista likt sker inom profas inom existerar för att kärnmembranet likt omsluter kromosomerna löses upp samt centrosomen fördubblas utanför kärnan inom cytoplasman.
Dessa sammankopplar sig mot mikrotubuli samt rör sig sedan mot plats sin cellände.[1]
Metafas I existerar den andra fasen samt var binder mikrotubuli ifrån båda kärnspolarna sig mot kromosomparen. Mikrotubuli ifrån den en cellpolen fäster sig inom den en delningskromosomen samt mikrotubuli ifrån den motsatta cellpolen fäster sig inom den andra delningskromosomen.
Kromosomparen lägger sig sedan inom ekvatorialplanet.[1][5]
Anafas I existerar den tredjeplats fasen var dras dem motsvarande delningskromosomparen isär ifrån varandra mot fanns sin cellpol.[1] Detta sker eftersom mikrotubulin depolymeseras samt utför mikrotubilitrådarna kortare.[2] dem motsvarande kromosomparen blir idag delningskromosomer såsom består från numeriskt värde systerkromatider likt ej existerar relaterat till gener lika längre, vid bas från överkorsningen inom profas I.[5]
Telofas I existerar den fjärde fasen inleds då delningskromosomerna nått cellpolerna.
Cytoplasman delas upp[1] tillsammans med hjälp från enstaka kontraktil fingerprydnad likt bildas vid cellmembranet. Denna kontraherar sålunda för att cellen delas samt försvinner sedan efter delningen skett.[2] Kärnmembranet återbildas runt delningskromosomerna nära varenda cellpol.[7] för tillfället äger numeriskt värde dotterceller tillsammans med halverat antal kromosomer bildats.[5]
Nu går cellen in inom meios II vilket inleds tillsammans med profas II.
var löses kärnmembranet upp igen. Centrosomen fördubblas inom cytoplasman, associerar sig tillsammans mikrotubuli samt förflyttar sig mot cellpolerna.[7][8] Mikrotubuli ifrån varenda cellpol tar sig in inom kärnområdet samt binder mot delningskromosomerna.[1][2][3]
Metafas II existerar den sjätte fasen samt börjar då microtubuli binder mot delningskromosomernas centromer.
Mikrotubuli ifrån den en centrosomen binder mot den en systerkromatiden samt mikrotubuli ifrån den andra centrosomen binder mot den andra systerkromatiden.[2] Delningskromosomerna lägger sig sedan inom ekvatorialplanet.[8]
Anafas II existerar den näst sista fasen samt inleds tillsammans för att systerkromatiderna separeras ifrån varandra samt går mot fanns sin cellpol.[8] Detta sker, noggrann såsom inom anafas inom, eftersom mikrotubulin depolymeseras samt fullfölja mikrotubilitrådarna kortare.[2]
Telofas II existerar den sista fasen inom meiosen.
Cytoplasman delas upp [8] och med hjälp från enstaka kontraktil fingerprydnad liksom bildas vid fängelse
Denna kontraherar sålunda för att cellen delas samt försvinner sedan efter delningen skett.[2] Sedan återbildas kärnmembranet runt kromosomerna. Fyra olika haploida dotterceller besitter för tillfället bildats.[8]