fobsilo.pages.dev






Häxor som bränns på bål

Bränning vid bål

Bränning vid bål äger använts både vilket dödsstraff samt liksom begravningsritual. likt dödsstraff förekom detta inom Europa ifrån medeltiden samt fram mot slutet från 1700-talet. detta användes såsom sådan nära kätteri, däribland inom samband tillsammans med häxjakterna beneath 1500- samt 1600-talen, samt till homosexualitet, incest samt penningtvätt.

beneath yngre järnåldern fanns bränning vid bål ett begravningsritual inom land, något vilket förekommer inom andra kulturer även in inom våra dagar.

Avrättningsmetod

[redigera | redigera wikitext]

Bränning vid bål anses äga varit ett ytterst plågsam avrättningsmetod. Viss undersökning anger för att offret ofta dog alternativt blev medvetslöst från kolmonoxidförgiftning alternativt syrebrist innan kroppen började brinna.

Ofta ströps alternativt halshöggs den dömde före bränningen. Halshuggning före bränningen utfördes ej ständigt från humanitära skäl, utan sågs vilket enstaka skärpning från straffet grundat vid religiösa skäl samt religiös tro. Länge ansågs inom den kristna tron för att kroppen bör existera hel alternativt odelad nära begravningen eftersom kurera kroppen i enlighet med tron plats menad för att återuppstå vid domedagen.

Humanitära metoder äger emellertid använts till för att åtminstone minska smärtan tidsmässigt.

En teknik likt även användes inom landet fanns för att nyttja krut till för att göra kortare den dömdes lidande. Man hängde då enstaka krutpåse runt den dömdes hals, alternativt även placerades ett större mängd krut mellan dennes ben.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

I Europa besitter bränning vid bål främst använts likt en straff på grund av kätteri.

såsom straff på grund av kätteri existerar detta känt ifrån 1200-talet, samt fram mot för att den sista personen avrättades till kätteri kalenderår 1782. för att identisk teknik sedan användes beneath avrättningar på grund av häxeri beror vid för att häxeri ansågs artikel ett form eller gestalt från kätteri. Även homosexualitet samt incest föll liksom häxeri beneath beteckningen kätteri, samt tilldömdes därför identisk straff.

Homosexuella dömdes mot bränning vid bål tillsammans med denna hänvisning, samt personer vilket begått incest dömdes i enlighet med religiös doktrin mot bålet ifrån åtminstone 1400-talet.[1]

Storbritannien

[redigera | redigera wikitext]

I Storbritannien stadgades detta straff även till falskmynteri. Då myntslagning fanns kungens privilegium inom hans egenskap från monark från Guds nåde, detta önskar yttra Guds representant vilket härskare, ansågs även detta inom förlängningen existera kätteri.

Detta gällde dock endast till kvinnliga myntförfalskare. Den sista människa såsom dömdes mot levande bränning vid bål inom Europa plats pengaförfalskaren Catherine Murphy inom London kalenderår 1789.

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I landet fanns detta sällsynt förekommande för att avrätta ett människa genom levande bränning vid bål.

detta verkar existera många omtvistat bland vetenskapsman hur ofta detta straff exekverades inom landet, samt likaledes besitter tolkningen från domslut varierat. Vissa menar för att detta undantaget några ytterst sällsynta fall efter medeltiden knappast existerade, andra tillsammans stöd från samtida domslut samt saköreslängder, för att detta ej alls plats okänt till vissa förbrytelse såsom giftmord, mordbrand, trolldom, barnamord, tidelag samt viss struktur från incest beneath vissa senare perioder.

Brott

[redigera | redigera wikitext]

Lagen stadgade detta straff formellt till vissa förbrytelse sedan medeltiden, samt sålunda sent likt 1528 till incest. Olaus Magnus nämner även för att straffet implementeras från dem lokala kungliga fogdarna inom sin källa rörande falskmyntningsbrott tid 1500 inom Linköping.[2]

Erik XIV:s utfärdade patent mot tolkning från landslagen 1563, tillsammans med tillägget från Mose team 1608, samt detta verkar äga rönt ett viss uppgång fram mot runt 1635.[3]

En rad sällan nämnda kungliga skrivelse daterade 1578 mot 1583, bland annat liksom svar mot ett fogde vid Öland vilket anmält för att enstaka bonde haft incest tillsammans med sin systers dotterdotter uttrycker monark Johan III hur han ser vid detta han kallade "eldsak" nära incest, samt inom vilka fall man genom böter kunde benåda, "lösa beneath svärdet", alternativt utdöma ursprungligt straff.[1][4]

Samtida handling visar för att Karl IX förespråkade denna dom inom svåra fall till för att rädda själar ifrån förtappelse samt svenska människor ifrån Guds kollektiva vrede.

Detta framgår klart 1606 inom svaret inom en officiellt skrivelse mot invånarna inom Memmings härad, Östergötland, då dem vilket brukligt försökte åtgärda ett tidelagare ifrån elden. Medan denne beordrar verkställande från initial dom uttrycker denne även denna plats för att detta existerar förbättrad för att kroppen lider sitt straff än själen blir förtappad samt betecknade deras farhågor angående missväxt efter bränning vilket vidskeplig papistisk vantro.[3] identisk åsikt företräder Karl IX tid 1604 inom domen mot enstaka samtida kvinna dömd på grund av barnamord var denna givit fostret åt ett hunddjur.

Häradsborna bön för att denna skulle "njuta yxan" inom vantron för att annars ingen säd skulle växa inom häradet angående kvinnan brändes vägrades även inom detta fall tillmötesgås från Kungl.Maj:t.[5] Prinsessan Maria Elisabet, sägs även existera enstaka från pådrivarna nära häxprocesserna inom Östergötland runt 1615, var detta straff tillsammans tillsammans "kontinentala" tortyrmetoder beneath effekt från enstaka speciell team, tycks äga varit detta vanliga.

Även angående ett man ifrån huvudstaden i enlighet med riksregistraturet tid 1610 dömdes för att förtäras levande vid bål tillsammans dem numeriskt värde obesläktade systrar han haft sexuellt umgänge tillsammans verkar detta i enlighet med vissa vetenskapsman beneath Karl IX:s regentid äga funnits ett trend för att mildra straffet mot böter på grund av männen nära liknande lägersmål.

Tre skilda domar ifrån olika underrätter 1604, 1608, samt 1611 vilket gick mot konungen till slutgiltig granskning påvisar för att medan männen skulle böta upptill 80 daler verkställdes initial dom till kvinnorna.[6]

Praktik

[redigera | redigera wikitext]

Även ifall en antal domslut, bland annat ifrån Stockholms tänkeböcker samt vissa häradsrätter existerar bevarade sålunda tidigt såsom ifrån sent 1400-tal existerar detta vid bas från förlorade domböcker svårt för att ett fåtal fram hur ofta straffet inom praktiken exekverades, särskilt beneath medeltiden samt renässansen.

för att benådning plats många vanligt förmå man ett fåtal fram på grund av fall registrerade inom samtida saköreslängder var dem uppger bötessummor till omvandlade bålstraff, dock ej verkställda avrättningar.

En aspekt existerar för att enstaka massiv mängd domstolsmaterial ifrån medeltiden samt Vasatiden gått förlorade.

inom flera fall äger papper på grund av slutgiltig dom försvunnit, såsom en tappat bort eller missat hovrättsutslag inom domen mot gotländskan Anna Olofsdotter 1663 på grund av barnafödande inom lönndom, var häradsrätten dömt hon mot bålet.[7] tid 1642 dömdes Elin inom Kvissle mot för att förtäras nära enstaka påle från häradsrätten inom Njursunda på grund av trolldom, dock hovrätten grep in samt friade kvinnan inom bristande vid bevis.[8]

Olika härader samt landsändor tycks äga varit olika hårda inom utdömning från straff.

Bålstraffet tycks äga blivit vanligare beneath Karl IX:s mandatperiod tillsammans med införandet från den mosaiska lagen, åtminstone år runt 1610. beneath 1600-talets allra inledande decennier fanns allmogen likt uttryckt inom rosengrenska lagförslaget Högmålsbalken 17 tvungna för att själva bidraga tillsammans med insamlande från ved mot missgärningsmäns bål.

identisk avsnitt inom identisk trave uttalar även för att bödeln förutom nära tidelagsbrott då konungens fogde vid kronans vägnar betalade, skulle från allmogen erhålla tre lod silver på grund av för att han "någon inom båle bränner".[3]

Att släktingar kunde köpa dem dömda fria ifrån bålet till för att avrättas tillsammans med yxa alternativt svärd framkommer bland annat inom ett dom ifrån Luleå 1602, var Lars Antonsson samt Sara Larsdotters släktingar köpte "däm beneath yxan".

en fall ifrån 1583 inom identisk trakt existerar då Olof Olovsson ifrån bålet köper fri den kvinna denne äger begått sedeslöshet tillsammans efter detta denna mördat detta efterkommande barnet.[9]

Avslut

[redigera | redigera wikitext]

Det vanligaste samt detta vilket några årtionden in vid 1600-talet kom för att bli nästan fullständig praxis fanns för att häradsdomarna mildrades från högre instans samt för att man istället brände liket vid bål offentligt efter avrättningen.

I ett anteckning inom Bechius-Palmcrantz prejudikatsamling framgår detta för att hovrätten nära tidelagsbrott kalenderår 1644 allmänt fastställde för att den dömde för tillfället skulle halshuggas före bränning, vilket påvisar för att straffet innan plats enstaka realitet, även angående allmogen ofta lyckades köpa den dömda ifrån bålet mot en vänligare straff.[3]

Innan den inledande officiella humaniseringen från dödsstraffet 1644, då enstaka redan pågående återhållsamhet inom straffmätningen blev lagstadgad praxis, tycks detta straff för att angående ej ofta, därför kontinuerligt äga använts på grund av särskilt allvarliga förbrytelse då myndigheterna ville statuera modell samt upphörde ej fullständigt förrän runt 1690, vilket enstaka incest- samt trolldoms domar påvisar.

Ända in vid 1660-talet finns bevarade domprotokoll var släktingar alternativt allmogen, tydlig omedvetna angående enstaka färsk straffpraxis, vädjar ifall benådning mot yxan var häradsrätten dömt mot bålet, vilket visar hur fruktat straffet fanns. avsnitt oss inom Jan Guillous lärobok Häxornas försvarare[10] ger enstaka redogörelse från detta svenska dödsstraffets humaniseringsprocess samt varför bålstraffet omvandlades mot halshuggning nära 1600-talets mitt.

Historikern Jonas Lilljequist nära Umeå högskola liksom studerat ovan 1500 domstolsutslag samt rapport relaterade mot tidelag menar för att levande bränning denna plats plats praxis fram mot runt senast 1640, samt för att inga domar mot bålet beviljades efter överprövning från hovrätten beneath senare delen från 1600-talet, då halshuggning blev fullständig praxis.

för att samtliga domar mot för att förtäras levande vid bålet beneath häxprocesserna inom Bohuslän vid 1660-talet blev ändrade mot halshuggning från Göta hovrätt visar även klart denna mera humana praxis.[11] för att bålstraffet fanns enstaka realitet uttrycks vid enstaka sällsynt foto vid en försättsblad till Sveriges lands- samt stadslag ifrån 1647, var brännande vid bål illustreras tillsammans tillsammans andra bestraffningssätt.[12]

Den sista gång denna teknik, inom betydelsen halshuggning följt från bålbränning, förekom inom landet fanns inom huvudstaden kalenderår 1829, då Helena Katarina Löv halshöggs samt brändes vid Skanstull till barnamord.

Fall från levande bränning inom Sverige

[redigera | redigera wikitext]

  • 1350 – Visby: Tidericus, till förgiftning; ytterligare mellan nio samt fem är kapabel äga avrättats vid identisk sätt.[13]
  • 1402 – Falsterbo : "Falske Olof" bränns beneath unionstiden på grund av majestätsbrott efter äga utgett sig på grund av för att artikel drottning Margaretas son[14]
  • 1419 – Malmö: Anders Mortensen, beneath unionstiden blev denne borgmästare offentligt bränd på grund av förfalskning från dokument.[15]
  • 1437 – Västerås: Fyra "ansedda" bönder beneath Pukefejden.

    Avrättade utanför Västerås slott.

  • 1438 – Värmland: Upprorsledarna Torsten Ingelsson samt Jösse Hansson vid bål efter böndernas uppror inom Älvdalen spred sig.[15]
  • 1477 – Stockholm : Magnus Olsson dömd på grund av tidelag.[15]
  • 1477 – Stockholm: Katarina Eskilsdotter, till mord.
  • 1492 – Stockholm: Eric Clauesson, till trolldom, djävulspakt samt hedendom.
  • 1575 – Stockholm: Joen Pöffvelson på grund av mordbrand.[16]
  • 1579 -- Kalmar: vid befallning från monark Johan till tidelag, avvisar benådning mot halshuggning[17]
  • 1580 – Stockholm: Hans Joenssons dömd till mordbrand.[18]
  • 1582 – Stockholm: Maise Erichsdotter, dömd till barnamord.[19]
  • 1595 – Stockholm: Bärent tunnbindarens fru Mojken Bärent
  • 1603 – Vassunda: numeriskt värde kvinnor, Märet samt Blasius Brita, på grund av trolldom samt häxeri beneath Häxprocessen inom Vassunda.
  • 1606 – Memmings härad: Man dömd till tidelag.

    Karl IX vägrar revidera domen mot halshuggning trots vädjanden ifrån allmogen.[20][21]

  • 1608 – Värmdö: Tidelagare dömd mot elden tillsammans med stöd från Högmålsbalken samt Mose läsning 3, kunglig mildring avvisas.[3]
  • 1608 – Oppunda: Tidelagare dömd mot elden den 1 juni i enlighet med Högmålsbalken samt förvägras kunglig nåd genom halshuggning.[3]
  • 1609 – Brändön:Måns Nilsson död 1609 på grund av upprepade våldtäkter vid styvdotter..[22]
  • 1609 – Övertorneå: Bonden Per Jönsson inom Matarinki bygd dömd på grund av tidelag.
  • 1617 – Finspång: Sju - åtta kvinnor, på grund av trolldom samt häxeri,
  • 1620 – Finspång: Lussi inom Svärstorp på grund av häxeri.

    Dom fastställd från Svea hovrätt.[23]

  • 1629 – Stockholm: Den 16-åriga drängen Olof Nilsson[24]
  • 1676 – Stockholm: Malin Matsdotter, till trolldom. detta enda kända fallet ifrån häxprocesserna 1668–1676.
  • 1678 – Karlshamn: enstaka man kallad "Piskedala-Ola" dömd från Johan Gyllenstjerna för att förtäras vid bål då denne varit vägvisare åt den danska truppen.[25]

Möjliga fall från levande bränning ifrån Sverige

[redigera | redigera wikitext]

  • 1311 – Gottröra: Botulf, på grund av kätteri.

    Omstritt ifall han istället blev halshuggen.

  • 1484 – Stockholm: Ragnvald Odiakarl, Kyrkostöld. Domslut tappat bort eller missat dock man antar denna dom.[26]
  • 1546 – Stockholm: Magdalena, Jörgen Asktappares fru, till mord. Metoden förmå dock äga varit levande begravning
  • 1589 – Stockholm: Elin Henrickzdotter på grund av barnamord.[27][28]
  • 1607 – Skellefteå: Olof Andersson-Tåmfursten dömd till "umgänge" tillsammans piga.[29]
  • 1609 – Högnalöff: Ingeborg Boggesdotter i enlighet med papper "avbränt" på grund av trolldom.[30]
  • 1611 – Horsnäs: Elin inom Horsnäs till trolldom alternativt giftmord.
  • 1614 – Stockholm: Margreta Bertilsdotter till barnamord [31]
  • 1635 – Södertälje: i enlighet med Södertäljes äldsta domböcker dömdes Kerstin Persdotter på grund av både mordbrand, stöld samt trolldom mot antingen bål alternativt levande begravning.[32]
  • 1660 – Jönköping: Far samt dotter till incest.Modern Ingerd Gunnarsdotter vädjar mot hovrätten för att benåda dem mot svärdet.

    Domslut okänt.[21]

  • 1667 – rester efter förbränning Härad: Elin Andersdotter på grund av barnamord. Allmogen protesterar högljutt angående för att denna måste benådas mot svärdet.[33][34]

Begravningsritual

[redigera | redigera wikitext]

Under yngre järnåldern (550–1100 e.Kr.) fanns detta vanligt inom landet för att bränna den avlidne vid likbål.

dem brända benen samlades ihop inom en lerkärl, ofta tillsammans tillsammans med personliga objekt liksom kammar, spännen, hängen, olika redskap samt mot samt tillsammans med vapen. Slutligen begravdes den döde, ofta tillsammans tillsammans äldre generationer vid gravfält. ursprunglig nära kristendomens insättning inom land, nära slutet från 1000-talet, infördes begravning vid kyrkogårdar samt likbål övergavs likt ett begravningsritual.

I Indien existerar bränning vid bål ännu den traditionell formen på grund av kremeringen, enstaka individ såsom kremerades vid detta sätt plats Mahatma Gandhi.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter

[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [ab] David Gaunt : Familjehistoria inom Norden (1983)
  2. ^Hela världens tjuv,Ernst Nathorst-Böös, Norstedts, 1973
  3. ^ [abcdef] Jan-Eric Almquist, Tidelagsbrottet – ett straffrättshistorisk undersökning, Glerups, skogsdunge, 1938
  4. ^Jan Eric Almquist, Straffet till incest inom land beneath reformationstiden, Svensk juristtidning 1961
  5. ^Wernstedt,Christofferer Wernstedt 1542–1627, Förlaget Författaren, 1929
  6. ^Jan Eric Almquist,Straffet på grund av incest inom landet beneath reformationstiden, Svensk juristtidning 1961
  7. ^”Arkiverade kopian”.

    Arkiverad ifrån originalet den 6 april 2014. https://web.archive.org/web/20140406102634/http://www.ulmes.se/hallges/brott.html. Läst 7 augusti 2011. 

  8. ^Jan Sundin,För Gud, Staten samt människor, förbrytelse samt Rättskipning inom landet 1600-1840,Lund 1992
  9. ^http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/antonius/11–100_570.htm[död länk]
  10. ^Jan Guillou, 2002 Häxornas försvarare, Piratförlaget
  11. ^http://www.sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programtid=20688&artikel[död länk]
  12. ^Jarrick Arne & Söderberg Johan, 1994, Människovärdet samt makten — ifall civiliseringsprocessen inom huvudstaden 1600–1850, sid 14, Stockholms förlag
  13. ^Stockholmare brändes vid bål
  14. ^Adolfsson Mats, då borgarna brann,Bokförlaget Natur samt tradition huvudstaden, 2007
  15. ^ [abc] Sveriges bakgrund, 1360-1600, 2010, Norstedts förlag
  16. ^Stockholms tänkeböcker 1575
  17. ^Lars Erik, Westlund (BoD Förlag 2018). Brott samt straff inom Värmland beneath 1500-talet. Läst 6 januari 2019 
  18. ^Stockholms tänkeböcker 1578-1583
  19. ^”Arkiverade kopian”.

    Arkiverad ifrån originalet den 28 månad 2018. https://web.archive.org/web/20181228101758/http://stockholmoldtown.se/. Läst 18 femte månaden i året 2019. 

  20. ^http://www.eu.bibeln.se/exbiblia/ex_artikel_[död länk] arkiv.jsp?29id=29
  21. ^ [ab] Jonas Liliequist 1992, doktorsavhandlingen förbrytelse, synd samt straff, Umeå Universitet
  22. ^https://archive.is/20120715211436/web.telia.com/u88707287/1608.htm
  23. ^Becchius-Palmcrabtz juridiska grupp, fol.

    3.kap. 3, nr 5. Riksarkivet

  24. ^http://www.lu.se/upload/Danmarksstudier/ostdanmarkboken.phf[död länk]
  25. ^http://www.skanskfrihet.org/historia/kriget/78.html[död länk]
  26. ^Heinrich Schück, huvudstaden inom slutet från 1400-talet
  27. ^Stockholms tänkeböcker 1589
  28. ^http://www.tjsf.org/bera/bohusbe4.htm aforum.genealogy.se
  29. ^http://www.cweden.com/genealogy/cw/p6c4e3ce9.htlm[död länk]
  30. ^”Arkiverade kopian”.

    Arkiverad ifrån originalet den 14 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101014034801/http://www.monaper.se/. Läst 27 januari 2012. 

  31. ^Stockholms tänkeböcker 1614
  32. ^Lars Levander, 1933, en person som har begått ett brott samt bödel, Gidlunds
  33. ^Jonas Liliequist, 1992, doktorsavhandling förbrytelse, synd samt straff, Umeå Universitet
  34. ^”Arkiverade kopian”.

    Arkiverad ifrån originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819180801/http://www.swe-gen.se/Smaland/VH_ting_36_74.htm. Läst 8 augusti 2011. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]